Blindtest och dubbelblindtest
Om vi till exempel vill undersöka effekten av ett nytt läkemedel på ett antal försökspersoner, så måste på grund av placeboeffekten använda oss av ett blindtest. En grupp av försökspersoner får det nya preparatet och en annan grupp får ett preparat som ser likadant ut, men som inte innehåller den verkningsfulla substansen. Ingen av grupperna vet vem som får det verkliga preparatet och vem som får sockerpiller. Försökspersonerna är blinda för denna kunskap. Endast då kan försöket visa om preparatet verkligen har någon effekt och att det inte handlar om placebo eller nocebo.

I läkemedelsexperiment uppvisar ofta den grupp som fått sockerpiller en viss positiv effekt. Här är det alltså enbart frågan om placebo. Gruppen som fått det verkliga preparatet uppvisar förhoppningsvis en högre effekt. Skillnaden mellan resultaten i grupperna beror på preparatets verkliga effekt. Om det inte förekommer någon skillnad, så är preparatet verkningslöst.

Men forskarens eget önsketänkande då? Kan inte det påverka resultaten? Naturligtvis kan det göra det. Därför arbetar man ofta med dubbelblindtest. Varken försökspersonerna eller forskarna får i förväg veta vilken grupp som får den verkliga medicinen och vilken grupp som får sockerpiller. Först sedan den statistiska analysen av experimentet är gjord, kan det avslöjas.

Blindtest och dubbelblindtest är centrala i alla vetenskapliga undersökningar av påstådda effekter på människor. De är speciellt viktiga för att hantera alla de pseudovetenskapliga påståenden som förekommer idag, inte minst inom new age och alternativmedicin. De attraherar tyvärr många människor som blir lurade både ekonomiskt och emotionellt.

De fenomen och idéer som förknippas med new age och alternativmedicin, kommer i princip alltid till korta då de testas på allvar i blindtest eller dubbelblindtest.

Detta är ett utdrag ur boken Tro och Vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.