Ontologiska gudsbevis - bättre att finnas än att inte finnas!
Det ontologiska gudsbeviset (ontologi är läran om vad som finns) säger att vi kan bevisa att gud finns genom att fundera lite på själva begreppet om gud. Det formulerades första gången av Anselm of Canterbury på 1200-talet. Resonemanget går ungefär så här:

1. Gud definieras som det mest fullkomliga som kan tänkas.



2. En egenskap som det mest fullkomliga måste ha, är existens. För om vi tänker oss en ickeexisterande gud, så är ju det inte lika fullkomligt som en existerande gud.



3. Alltså måste gud existera.

Det ontologiska gudsbeviset har presenterats i många former sedan Anselm. Problemet med detta gudsbevis är att det är en lek med ord, ett slags språkligt trick. Det blir uppenbart, när vi prövar den ontologiska metoden för att bevisa något annat. Låt oss bevisa att en fullkomlig och perfekt motorbåt ligger vid min bryggan vid mitt sommarställe:

• Båten vid min brygga definieras som den mest fullkomliga och perfekta motorbåt som går att föreställa sig. Om den inte existerade, så vore den ju inte lika perfekt och fullkomlig som om den existerade, eller hur? Alltså existerar den. Tack för det!

Om det vore så enkelt ändå. Dessutom kan man på ett liknande sätt argumentera för att gud inte finns:

• -En varelse som måste finnas för att kunna skapa världen, är ju inte den mest fullkomliga varelsen. Det borde vara mer fullkomligt att klara av att skapa världen utan att ens existera!

Detta är ett utdrag ur boken Tro och Vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.