Teleologiska gudsbevis - allt är så snyggt ordnat!
Det teleologiska gudsbeviset (efter telos, som betyder ändamål) bygger på att universum är så välorganiserat, finjusterat och strukturerat, att det blir orimligt att tro att det skulle ha uppkommit av en slump.

"Världen är som en komplicerad och intrikat maskin, och detta märkliga faktum måste ha en förklaring. Den bästa förklaringen till att världen är välordnad, fortsätter argumentet, är att den har blivit finjusterat av en skapare, nämligen gud. Alltså finns gud."

Detta argument håller dock knappast. Varför inte lika gärna säga att den bästa förklaringen är att naturlagarna gör att världen är välordnad? Förklaringen till att världen är så pass strukturerad är att naturlagarna opererar på materien och frambringar denna ordning. Då kunde man invända att naturlagarna själva är i behov av en förklaring. Men notera att man kan rikta samma kritik mot gudshypotesen. Om naturlagarna behöver en förklaring, så behöver skaparen, som påstås ha gjort världen välordnad, en förklaring. Nu kanske man invänder att gud förklarar sig själv. Men ingenting kan förklara sig självt. Och om gud trots allt kan det, så kan väl naturlagarna det.

Dessutom kan man fundera på hur finjusterad världen egentligen är, vid närmare eftertanke? Det är förstås sant i någon mån att världen är välorganiserad. Men man bör inte överdriva detta faktum. Stora delar av världen är inte det minsta välorganiserade. På kvantfysikens nivå förekommer inte mycket som liknar en välordnad maskin. Inte på galaxernas nivå heller. Den förhållandevis finjusterade ordning vi finner på vissa ställen (till exempel i människokroppen) återstår förstås. Men med tanke på vilken liten del av hela verkligheten detta utgör, är det långsökt att tro att detta måste förklaras med hänvisning till något så extraordinärt som en gud.

Är det inte egentligen så, att skönheten finns i betraktarens öga?

För de redan religiöst troende har det teleologiska gudsbeviset dessutom inte så mycket att erbjuda. De som har bestämt sig för att tro på någon av de monoteistiska religionernas gud, får inte mycket hjälp av det teleologiska gudsbeviset för att bevisa att:

1. Gud är allsmäktig. Gud kanske inte kunde göra så mycket mer än att skapa universum? Vi vet ju faktiskt inte vad som krävs för att skapa ett universum. Många fysiker tror att mängden positiv och negativ energi i universum är lika stor. Alltså är summan av all energi noll! Det krävdes således ingen energi alls för att skapa universum! Vem vet, det kanske vem som helst kan göra, bara man vet hur.

2. Gud är god. Måste man vara god för att ställa in naturlagarna rätt? Det är mycket tveksamt om godhet har något med den saken att göra överhuvudtaget. Tur för oss levande varelser förstås. Men det är en annan sak. När han nu ändå var i farten med att ställa naturlagarna rätt, skulle han väl ha ordnat ett lite bättre skydd mot ondska, om han hade varit god.

3. Gud är den ende guden. Det säger det teleologiska gudsbeviset ingenting om. Kanske var det ett helt gäng gudar som skapade universum och justerade in alla naturlagar och naturkonstanter? Faktum är att vår erfarenhet tyder på att detta är troligare. Enkla konstruktioner, som ett sandslott på stranden, tenderar att ha en enda skapare. Men mer komplicerade konstruktioner, som riktiga slott eller datorer, har nästan alltid flera konstruktörer. Med tanke på världens komplexitet borde vi alltså snarast vänta oss att världen är resultatet av en stor mängd gudars samlade mödor.

4. Gud existerar idag. Den slutsatsen kan vi inte dra av det teleologiska gudsbeviset. Kanske skapade gud universum, och sedan upphörde att existera? Eller drog till ett annat universum någon annanstans? Gudsbeviset ger oss ingen vägledning i detta.

Det är uppenbart att det teleologiska gudsbeviset inte ger de troende någon större anledning att tro på någon av de monoteistiska religionernas gudar.

Detta är ett utdrag ur boken Tro och Vetande 2.0 som är skriven av Christer Sturmark.