Abraham, Kain och rättvisa

Jag har aldrig ansett mig vara kristen, men har ibland fascinerats av att kristna godtar så mycket ”konstigt” som står i Bibeln. Jag har vid ett par tillfällen börjat läsa Bibeln, men har inte kommit så långt, eftersom jag blir så irriterad på inkonsekvensen. Den uppfattningen har jag haft sedan jag gick högstadiet på 70-talet. Därför är jag med min frågor inte särskilt heltäckande, men jag har inte brytt mig om att gå vidare, eftersom ingen kristen kunnat ge bra svar. Mina frågor/funderingar är:

Kunskapens frukt. Symboliskt, okej, men om nu Gud verkligen är ALLVETANDE så måste det ha varit en baggis för honom att räkna ut att Adam eller Eva skulle plocka kunskapens frukt. Alltså finns det bara ett skäl till att Gud skapade kunskapens frukt: han ville att Adam och Eva skulle äta av frukten. När de väl gör det, blir de skuldbelagda. Av en gud som predikar att man ska älska sin nästa osv. Hur får man det att gå ihop som kristen?

Kain och Abel. Två schyssta bröder som jobbar hårt med åkerbruk respektive boskapsskötsel och som tjänar Gud och därför offrar till honom. I Kains hjärta finns tvivel och därför tackar Gud inte Kain så som han gör med Abel, varpå Kain blir upprörd och dräper Abel. Om Guds mål hade varit att så många som möjligt ska tillbedja honom, hade det varit mycket smartare att tacka Kain ordentligt så att han hade blivit stärkt i sin tro. Istället surar Gud och gör därmed Kain så olycklig att han dräper Abel, som ju verkligen tror och ärar Gud i sitt hjärta. Vad är vitsen med att vara starkt troende om belöningen är att man blir dräpt av sin bror?

Abraham. Gud prövar Abraham och utsätter honom för testet att han ska visa styrkan i sin tro genom att offra sin enfödde son Isak till Gud. Först när Abraham verkligen står i begrepp att döda sin son visar Gud sin ”barmhärtighet” och sen händer en massa bra saker för Abraham. Hur kan Gud ge favörer till någon som är så grym att han offrar sin son? Hur kan Gud vara så grym att han utsätter Abraham för ett sådant trauma? Om någon hade gjort så idag hade vi betecknat den personen som allvarligt psykiskt sjuk - i Bibeln upphöjs Abraham till stamfader.

Det är sannolikt att jag missat någon detalj - men jag tror att jag fångat huvuddragen och för mig framstår de här berättelserna som fullkomligt obegripliga och särskilt om de använts för att undervisa troende.

Därutöver har jag aldrig kunnat förlika mig med att någon religion skulle vara den enda rätta. Om en Gud påstås älska alla människor, så måste också alla människor få en chans att tillbe ”den rätta guden”, oavsett var på jorden man befinner sig. Så har inte varit fallet. De kristna (och förstås även andra religionstillhörigheter) har alltid varit bra på att fördöma andra människor.

Jag minns också en konflikt på gymnasiet. Jag råkade säga något om att ”ni som är troende kristna följer förstås de tio Guds buden och då behöver vi inte oroa oss för att ni fuskar eller ljuger”, varpå klassens kristna blev helt galna och liksom krävde sin rätt att få vara vanliga människor med alla mänskliga brister. De ansåg inte alls att deras moral skulle behöva vara högre än en icke-troendes. Om man som troende inte ens verkar ha det som mål, så fattar jag inget. Jag som levt mitt liv som icke-troende har i så fall högre moraliska mål.

Jag har då och då under livet stället de här frågorna till troende, ibland präster, men man vill gärna förminska mina logiska frågor till att jag ”inte förstår helheten” eller något sådant. Men det är ju just när man kombinerar sånt här med helheten som det blir ologiskt.

Åsa