Johannes K, 1988

Jag är inte direkt uppväxt i en kristen familj. Min mamma kallar sig förvisso kristen, men hon är en fruktansvärt fritänkande individ som uppmuntrade oss barn att tänka fritt och ifrågasätta det vi hörde. Mitt liv ledde fortfarande till att jag blev kristen själv. Min teori numera om varför är att det berodde på att jag var mobbad i skolan och sökte stöd hos andra. Jag var först engagerad i svenska kyrkan, men när jag gick med i de frikyrkliga scouterna så bytte jag riktning och även politisk tillhörighet från socialist till konservativ.

Jag blev allt mer och mer neddragen i det frikyrkliga konservativa träsket och trots min fritänkande uppfostran började jag hata homosexualitet, började anse att bibeln var guide för allt i mitt liv och botten/höjdpunkten nåddes i och med konfirmationen. Hade jag inte hade konstant ifrågasatt moseboken vet jag inte hur det hade gått med mig.

Jag var mycket tveksam till den skapelseberättelse som bibeln berättade då jag även var ett väldigt vetenskapligt intresserat barn/ungdom. Jag bestämde mig för att ta tag i saken och började läsa allt mer om hur man kol-14 bestämde ålder på olika fynd, jag läste på dinosaurier och att deras kol-14-halt var lägre än människors och att människan därmed inte kunde vara skapad av Gud som jag ju var lärd. Jag började fundera allt mer kring hur allt hängde ihop och ju mer jag tänkte på det desto mindre klar blev min världsbild.

Tillslut en kväll när jag låg och försökte somna och låg och funderade eftersom jag som vanligt inte kunde sova (nu är jag ca 17 år) insåg jag att jag inte längre var kristen. Jag ifrågasatte för mycket i bibeln för att jag skulle räknas som kristen. Jag insåg att jag var agnostiker och bestämde mig för att sluta be, sluta betrakta allt ur enbart ett kristet perspektiv och bestämde mig för att se på allt i mitt liv så objektivt jag kunde.

I och med detta vandrade jag samtidigt från den konservatism jag tidigare tillhört till den liberalism jag tillhör idag. Idag ser jag på allt jag hör och läser på ett så objektivt sätt jag kan och ifrågasätter så mycket som det bara går. Jag kallar mig även ateist då jag strikt och konsekvent avsäger mig all religion, men jag kan fortfarande om viljan vill se saker på ett religiöst sätt.

Jag ångrar inte att jag varit kristen eftersom detta gett mig ytterligare perspektiv på livet. Jag ångrar inte heller att jag lämnade kristendomen även om jag saknar den ganska starka gemenskapen jag kände med mina kristna bekanta.