Maria, 1977

Jag har växt upp i ett kristet hem. Ingen av mina föräldrar pratade mycket om vår tro när jag växte upp, men det behövdes aldrig - jag visste vad som gällde och vad jag skulle göra för att göra dem glada och nöjda.

Vi gick i kyrkan varje söndag, och under min uppväxt var jag engagerad i massor av olika saker, söndagsskola, körer, städgrupper, och jag hade en frälsningsupplevelse i mina tidiga tonår som jag baserade mycket av min tro på, speciellt i stunder av tvivel.

Och tvivel har jag alltid haft, många. Men jag fick lära mig att det är en del av det kristna livet och att vissa inte får så mycket tro, jag måste vara en av dem. Och jag föraktade sådana som gav upp bara för att saker i bibeln var för svåra att svälja, eller för att man inte gillade vissa saker som man fick höra. Det gällde att välja, antingen eller, och jag valde att underkasta mig och att livet och sanningen var svartvit.

Under min universitetstid så blev jag tillsammans med en kristen kille för första gången. Äntligen skulle jag få det där som jag alltid längtat efter, till slut hade Gud skickat mig ngn som min familj och min församling skulle älska att jag gifte mig med. Och jag älskade honom hur mkt som helst. Han gjorde slut med mig och jag tror att det var början till slutet.

Jag började fundera på om det verkligen var honom jag saknade eller om det var drömmen om det perfekta, frikyrkliga livet. Jag slutade gå i kyrkan då jag insåg att det inte gav mig ngt. Efter några år började jag närma mig tanken att det faktiskt var möjligt att lämna min tro, men det var en låååång process och jag är fortfarande inte redo att bekänna att jag inte tror på Gud, och jag vet inte om jag kommer att komma dit heller. Men jag har definitivt slutat att leva som kristen och har ingen relation med ngn gud.

Jag skulle vilja få en tro någon dag, men jag är inte längre redo att acceptera att behöva undertrycka allt jag är för att kunna säga att jag är kristen, då är jag hellre utan. Och jag har aldrig mått så bra som sen jag lämnade Gud, och framför allt kyrkan, bakom mig.