Thomas, 1969

Jag spenderade mina första 15 år inom Evangeliska FosterlandsStiftelsen/EFS - en rörelse inom svenska kyrkan - tack vare att mina föräldrar var engagerade där.

Såg mig väl därför som "kristen sen födseln" eller av gammal vana och konfirmerades liksom många av mina kompisar nån gång i 14-15årsåldern. Kan därför inte säga exakt när jag blev kristen - snarare var det en kombination av uppväxtförhållanden och social samvaro.

När jag började gymnasiet fick jag några kompisar som var med i pingstkyrkans ungdomskör. Eftersom jag gillade musik hängde jag på dit och från och någonstans då började jag nog ta det kristna livet lite mer på allvar.

Flyttade i samband med universitetsstudier och kom då i kontakt med en ÖM-församling (nuvarande EFK) som jag var medlem i under ett antal år.

Har nog alltid tvivlat på tron - kommer ihåg att jag var väldigt skeptisk till ganska mycket redan i 15-16årsåldern men på något sätt lyckades jag leva med det här glappet mellan verkligheten och tron.

Efter hand blev väl gapet för stort och nån gång vid 25 kände jag att jag möjligen kunde tro på en gud men inte på bibeln. Nånstans vid 27-28 såg jag mig mer som agnostiker även om jag fortfarande hängde kvar en del i kyrkan.

Hade jag inte träffat en kristen tjej vid den här tidpunkten hade jag nog lämnat kyrkan redan då men vi blev ihop och jag fortsatte gå till kyrkan om än väldigt sporadiskt. Lämnade faktiskt inte kyrkan "på pappret" förrän efter en separation för några år sen men det kändes mest som formalia.

En del av mina närmaste vet om att jag lämnat religionen även om jag fortfarande tycker att det är lite känsligt att diskutera med några av mina släktingar.

Efter det att jag totaldroppat religionen kände jag först en total tomhet - har för mig att den perioden varade i flera månader - men efter det fylldes jag snarare av en känsla av befrielse. Det var verkligen helt underbart att slippa leva med denna ständiga konflikt mellan tron och verkligheten och så känner jag fortfarande.

Är numera tillsammans med en tjej som inte har någon kyrklig bakgrund överhuvudtaget. Känns skönt att slippa diskutera religion och kyrka med henne faktiskt. Däremot diskuterar jag fortfarande både kristendomen, kyrkan och frikyrkan med flera av mina kompisar som också lämnat kyrkan. Har numera knappt kontakt med någon av mina "gamla" kompisar som fortfarande är kristna - däremot en hel del som liksom jag lämnat och som ser sig som antingen ateister, agnostiker eller bara troende men utan kyrka.